November 2007 från gamla bloggen

Archive for November, 2007
Tråkigt
Husse har varit hemma hela dagen. Vi åkte iväg allihop i bilen imorse. Matte fick som vanligt gå och hämta och LYFTA upp O i bilen. KB åkte också med. Sen körde vi långsamt bland alla de andra bilarna. Jag kände igen mig mattes jobb. Hon gick ur bilen och hämtade inte mig. Så åkte vi igen. Sen gick KB av vid ett stort hus där vi inte har varit förut. Undrar om det är där han är hela dagen och kommer hem och luktar av massa människor. Nu var det bara husse kvar i bilen. Vi stannade på många olika ställen och husse gick ut och kom tillbaka. En gång var han borta längre och kom tillbaka nästan utan hår. Han hade kelat med en annan hund kände jag med en gång. Orättvist.

Så åkte vi hem skönt. O var sur för han ville ha alla ben själv. Vore det inte bättre att han la alla i en hög istället för att springa runt och morra så. Man kan ju inte röra sig någonstans alls.

BAra korta promenader inget bus, inga lekstunder med matte fast vi har legat och sovit en hel massa ihop. Hon pratade om att gå och lägga sig tidigt hon menade kanske tidigt på morgonen men det var väl då vi skulle gå upp.

Published in:R2 |on November 30th, 2007 |No Comments »

Imorgon gäller det
Ja så var det dags igen. Har förträngt tävlingen så mycket det bara gått, men nu är det svårt. Idag skulle vi tränat lägganden på signal(ej lekställning), ligga kvar trots att matte återvänder samt vänta till sittsignal. Dessutom en liten vända stå kvar brevid matte till hon säger sitt. Det hade ju inte varit dumt om det hade fallit på plats

Men jag är så himla trött och R2’s mage kurrar och skriker. Han ville inte ha frukost i morse men den brukar inte låta när han får för sig att fasta. Hoppas bara att det är en endags åkomma, vill ju inte tävla med en hund som mår dåligt . Han verkar inte ha ont i magen för han sover gott och ligger alldeles utsträckt, kräks inte och allt annat är precis som vanligt.

Hemmet är fullt av tonårskillar - kanske inte mer än tre men vilken plats de tar och de låter ju som fler.

Nu ska jag vila en stund och lyssna på den skrikande magen brevid mig i sängen och något hårdrocksgitarrliknande från rummet intill . Det är dagens andra försök. Först kom husse och KB hem när jag precis slumrat till. Straxt efteråt gick husse motvilligt ut med de fyrbenta och plötsligt hör jag det omisskännliga ljudet av överväldigande lyckoskäll. Bästa hundvakten kom. En trevlig snabbkopp kaffe med lite småprat förgyller vilken eftermiddag som helst.

Trägen vilar för toppform.

Published in:Matte |on November 30th, 2007 |No Comments »

Inte sista kvällen med gänget
Idag var det dags igen. Bli lämnad ensam med bara O och KB till sällskap - min matte lämnar mig. Farmor och farfar kom och gick ut med oss fyrbenta. Det är bra för då får man nosa precis hur mycket man vill, vända tillbaka och hitta den optimala platsen att sprida sina lukter. Då är man ute lääänge utan att gå speciellt långt.
Kb hoppar inte längre så där konstigt men det är himla kul när han går - en helt ny stil och då måste man bara hjälpa till och vara ivägen. Matte kom hem, får som en skottspole fram och tillbaka, hade ett himla jobb med att hålla iordning på henne. Och så fick jag följa med fatta inget.

Ensam i bilen och vips så var matte där igen. Hon pratar om jobbet men försvinner bara in i ett hus och man hinner inte mer än att somna till så är hon tillbaka och man får komma ut och lukta runt. Det luktar mest äcklig rök och fimpar men en massa spännande människodofter. Sedan åkte vi igen, till den där stora gräsplanen. Min kompis, den där stora som lär mig att man ska sjunga och låta var redan där och väntade. Vi försökte prata med varandra men hon fick inte komma ut ur bilen förrän hon var tyst. De där människorna fattar inte vad man säger. Vi vill ju jobba, bums, inte vänta. Vi kan ju! ;-P

När vi gått rundan kom alla dom andra. Dom har inte varit här allihop på jättelänge. Sen fick vi äntligen jobba! Matte är konstig ibland får jag springa efter dosan, ibland inte. Ändå gör jag ju likadant hela tiden. Kan det bero på att hon kanske säger olika saker? Det är svårt att höra när alla andra också säger saker. Är det någon som säger LIGG så är det väl klart att man ligger även om matte kanske sa något man inte hörde. Hon får väl prata så man hör! Sen kan hon väl hålla sig till en sak och inte ändra sig hela tiden. Först ska man ligga i det blöta gräset, från sitt och när man går och sen helt plötsligt ska man stå

Jag och bästisen som jag känt i hela mitt liv (sedan jag var 12 v och hon 9) fick äntligen lov att busa, det har vi inte fått göra på hur länge som helst. :-P Härligt! O vill ju inte alls springa så, det är väl under hans värdighet fast igentligen är det nog för att han inte kommer ikapp.

Nu har jag fått ett diplom till, Tävlingsförarkurs, vad gör man inte för sin människa? Undrar om det betyder att vi inte ska åka till det där stället mer och inte träffa den söta lilla vita, den svarta som luktar så gott, den stora? Hon som sjunger och bästisen träffar vi på andra ställen också … Jag lyssnade inte så noga utan vädrade min blöta varma mage istället. :ooops:

Published in:R2 |on November 29th, 2007 |No Comments »

Förkylt var det här
Fast jag är himla pigg säger R2, ingen leker med mig eller busar. Jag liiiiider. Då tar jag en pipleksak och småbiter i den så den säger TRÅÅKIIGT!!!!! Man kan brottas rätt så bra med sådana alldeles själv, speciellt den som matte kallar för zebtrasvansen. När jag ligger på rygg och håller den mellan framtassarna och låtsas försöka fånga den så vippar den än hit än dit.

I lördags var allt jättekonstigt. Först så fick jag gå ut nästan mitt i natten och matte gick också upp, inte bara husse. Sedan så åkte dom bara iväg. Bara KB och hans kompis låg kvar hemma och sov. När matte kom hem gick hon raka vägen upp i sängen - både O och jag följde med. Så sov vi med en stund medan de andra satt vid bordet och klickade - hur kul kan det vara att bara sitt och titta rakt fram och hålla på och trycka med framtassarna??? Det var första dagen som vi på hur länge som helst fick springa runt på västra sandöknen. O var skittråkig för han nyser och hostar och springer ännu mindre än vanligt. Han har täcke på sig för matte tror att han fryser nu när han är klippt. Han blir rätt grinig. Det var härligt att springa och låtsas att jag förökte ta kråkorna. det är ju ingen som begriper att det bara för att få en anledning att få springa jättesnabbt. Vem vill fånga en kråka?

Vi fick följa med i bilen - äntligen något skoj tänkte jag- och så blir vi avlämnade hos farmor och farfar och matte bara åkte igen. Jag satt och ropade henne tillbaka en lång stund, sen följde jag farmor vart hon än gick till och med in på det där lilla rummet där dom sitter alldeles själva.

Hemma på kvällen hoppar KB runt på ett ben och stönar åt mig när jag försöker slicka på den foten som är uppe i luften. Jag vill ju bara hjälpa till. Dagen efter så var husse och hämtade några hemska metallpinnar som KB använder när han hoppar. Löjligt fast man vet ju aldrig om dom anfäller om man har ryggen emot.

Nu har jag det bara så där himla jättetråkigt som bara jag kan ha det, om man biter och drar lite i mattes morgontoffla, i händerna och gnäller så brukar det gå bättre. fgvui0+öåphyjudfasxvgfiåp+l b’ tassarna på mattes händer och den där plattan hon trycker på funkar också.

Träget tjatande får ibland som han vill

Published in:R2 |on November 25th, 2007 |No Comments »

Det var inte klippt
Idag åkte vi iväg allihop på morgonen, inga deppiga hundar lämnades hemma, men väl i bilen medan matte jobbade någon timme. De sov gott båda två när jag kom ut till dem igen. Skönt att bilen kan vara en trygg tillflykt.

Sedan bar det iväg mot stenhuggarnästet. R2 känner igen sig med en gång vi svänger av från stora vägen. Väl framme behövs ingen ringklocka. Glada skall vid ytterdörren med lika glada skall till svar. Den närmaste kvarten göre sig människor inte besvär - det går inte att överrösta återseendets glädje. Mor och son låter likadant, lika mycket och lika länge. De andra två måste ju ha sitt ord med i laget. Undrar vad det är för djupt liggande minne som väcks när R2 är tillbaka i huset där han föddes, samtidigt är han väl medveten om vart han hör för han vill inte bli lämnad där. Det är verkligen glädjetjut.

Matte i första hemmet tyckte att klippningen visst var pumilik och inte helt misslyckad och nu är den också rättad där mer skulle klippas bort, tyvärr fattas det hår på sina ställen men det växer ut.

Efter några timmars idogt kammande och klippande hade vi fyra nyfixade hundar. Ingen av dem tyckte att det var nödvändigt och alla var väldigt lättade när det inte var deras tur längre . Tänk vad de där människorna hittar på.

Published in:Okategoriserade |on November 23rd, 2007 |No Comments »

Vissa dagar önskar man oklippta
Efter att ha passat farmor och farfar på eftermiddagen sov R2 som en stock i bilen på vägen till planen. Plastburken med godis funkar fortfarande helt otroligt bra - men när det kom fler skällande människor och hundar avslutade vi passet. Det har blivit en helt annan följsamhet så det är bara att hålla tummarna för att det håller i sig.

Väl hemkomna blev det kamning och kloklippning., imorgon är det stora frissardagen så det gäller att vara förberedd. Då är människan mindre populär. Ännu mindre populär blir man om man avlsutar dagen med att själv försöka sig på att klippa. Det räcker med tre klippningar imorgon. Resultatet ska bara inte diskuteras. Tur att pälsen växer fort så kan det bli en formklippning före jul. Eftersom det inte blev så illa förra gången vi gjorde ett försök så var modet med saxen för stort. Har man klippt så har man …

Tänk först och klipp sedan är dagens lärdom.

Trägen vinner vana i sinom tid.

Published in:Okategoriserade |on November 22nd, 2007 |No Comments »

Dosor och sjungande hundar
Människor är inte riktigt kloka tycker R2 idag. Matte står alldeles stilla med ett stort fånleende i ansiktet utan anledning. Glad och lycklig attityd, svansen går som en probeller öronen står rätt upp och arbetsivern formligen lyser upp planen. Behövde knappt jobba alls utan fick snabbt komma till bilen igen

Kollade bara av kontakt, vändningar och lite linförighet. Det andra går ju bra. Vill inte tjata sönder men det känns himla konstigt. :-?

Ägnade efter en kopp kaffe tid åt den sjungande hunden. Medan vi fikade och lade upp strategin så fick hon vara bunden en bit bort. Det tog en bra stund innan hon tystnade. När det blev tyst stod hennes matte kvar och jag gick bort mot pratkvarnen. Vi tänkte att det var mindre laddat eftersom hunden kryper ur skinnet av ren arbetsiver. Så fort hon började låta så vände jag ryggen mot henne. Det tog inte alltför lång stund innan hon verkade få ihop det, klick och godis. Jag gjorde misstaget att berömma henne med rösten när jag hade 5 meter kvar och vips var pipandet igång. Backa och vända ryggen till. Stod stilla strax utanför hennes räckvidd. Snabba klick och belöningar. Så fort hon lät ett steg bort och ryggen mot. Det var strykande åtgång på godiset, men vad gör det när hunden verkar begripa och är tystare.

Matte kom gående mot oss, båda ryggen mot så fort det lät. Snart kunde vi tillsammans gå bort mot bilarna, så fort hon drog eller pep, stannade vi. Räckte inte det för att hon skulle söka kontakt vände vi bara lugnt och stilla. Hon slöt snabbt upp vid sidan och sökte ögonkontakt. Vi avslutande med inkallningar när hund och jag lämnade matte, samma regler, pipande och dragande = stillastående rakt upp och ner. Kontakt och slakt koppel klick och godis. Efter vändning och koppla loss, belöningen fri att springa till matte när hon var tyst.

Klicker är fantastisk kom man bara fixar tajmingen

OCH lyckas dela upp momenten i tillräckligt små delar.

Nu håller vi tummar och tassar för att både antiprattaktiken och snusdosan funkar även imorgon.

Trägen vinner om taktiken är rätt

Published in:Okategoriserade |on November 21st, 2007 |No Comments »

Vi har funnit det!
Åtminstone belöningen som fungerat idag!

Så himla enkelt - en tom urdiskad och årsgammal snusdosa först med hårt levergodis och sedan med köttbullebitar eller korv. Det blev samma fart efter belöningen som efter en boll men fördelen var att nu kommer dosan tillbaka till matte för annars kommer det inget godis. Det blev ett helt annat tempo i träningen och en härlig glädje.

När man heter R2 och tycker att mycket av det som händer runt omkring kan vara en potentiell fara så är det svårt att vara koncentrerad och svårt att vara glad. Är det någon som skäller på sin hund hukar man sig bakom en människa man känner och hoppas att man inte syns. Går mördarvalparna upp till valphagen för sin kurs så är det bäst att vara på sin vakt. Bästa stället på planen är högst upp på A-hindret. Det finns inte en leksak eller köttbulle i världen som kan locka mer än den höga utkiksposten med två möjliga reträttvägar.

Efter de senaste dagarnas attitydträning - nu när matte fått för sig att det inte går att vara rädd om man har öronen på skaft och viftar på svansen - så har vi också lyckats få in näsa-nos, matte backar och R2 går emot. Från kriterie 1 öronen uppåt i stillastående till kriterie galopp med svansvift och glada öron har passerats på fyra dagar och lika många träningspass. Vi började med att kasta godisbitar (idé från Eva Bodfält). Det gick bra fram tills någon skällde på sin hund, svansen åkte ner och all träningsvilja försvann. Vände bort huvudet från det gottiga. Paus och bus för att förebygga total genomdeppning. Började kampa med och om den knutna strumpan i en bit flagglina vilket funkade bra framtill strumpan kastades som belöning. Ok jag springer efter sa R2 men hämta den får du allt göra själv om du nu tycker den är så rolig. Köpte en ny boll i snöre, samma sak där. Frustration!

Och rätt var det är så finns bara lösningen där. Under valptiden fanns alltid en plastburk med hundmatskulor i fickan - lite skrammel och vips kom valpen kutande. Rotade fram en av de dosor som jag sparade för att “tappa” i skogen för uppletande och sedan glömt bort. Sedan var det bara att friska upp minnet genom skrammel och kast två gånger innan det mjuka godiset kom fram. Bra fart och rätt attityd ger klick och en kastad snusdosa. Här kastar vi inte in några handdukar inte!

Trägen finner så småningom lösning

Published in:Okategoriserade |on November 19th, 2007 |No Comments »

Ännu mer frustration och variation
Nu för tiden är det klick och godis för pigga öron. Godisregn så fort svansen kommer upp. R2 är helt övertygad om att hans människa inte är klok. Rätt var det är trillar väl poletten ner.

Tävlingen funkade utan flyktsyndrom - däremot är det ju löjligt att vänta till matte ger signal när man vet vad det är man ska göra t. ex lägga sig under gång. Fast det är ju snabbt och bra och ingen lekställning. Linförighetens andra halva var bra men den första delen…

Att gå baklänges för att se R2 lägga sig på signal var ingen vidare idé. Nytt sätt att träna ingångar på baklänges gång med invridning av rumpan. Å ena sidan berömma attityden med glada öron och svans och försök att komma upp vid mattes sida å andra sidan försöka hinna ge signal, sitt, ligg eller stanna, tillräckligt snabbt innan hunden kommit ikapp.

Av gårdagens tävling blev intet pga av doping. Röntgade höfterna i måndags och det sitter i i 7 dygn. Mejlar och avbokar till FEL tävling. Har mejlat igen och förklarat att det inte alls var den tävlingen jag menade. Fick resultatet redan i fredags. HD B och AD ua. Vi får väl satsa på Svk FUR (Svenska klubben För Ungerska Rashundar) utställningen i Mölndal i maj.

Gammelvovven har däremot börjat visa framtassarna och utökat repertoaren. Han har äntligen begripit att det går att ta kontakt med människan som envist är med varje gång man är ute. Numera går det till och med att lägga sig ner fast det är fuktigt och kallt på marken. Det går att göra en hel massa bara föratt få vara den som inte är i bilen eller fastbunden. R2 däremot tycker att det är toppen att få vara i bilen - det är ju tryggt! Det funkar att få upp viljan för R2 att jobba trots allt äckligt skrämmande som finns runt omkring genom svartsjuka. Det är bäst att hänga med och lyssna på matte annars får jag sitta och vänta vid staketet medan den andra får allt godis.

Det är annorlunda att jobba med en hund som är godis och/eller leksakstokig än med en som inte överdrivet tokig i något.

Trägen vinner så småningom resultat om inte alltid det som väntades

Published in:Okategoriserade |on November 18th, 2007 |No Comments »