December 2007 från gamla bloggen

Archive for December, 2007
Granar, papper och kartonger
Människorna är inte kloka ser R2 ut att tycka. Plötsligt ska hela flocken ut och gå - toppen ! Vi går bara den tråkiga raka hårda vägen, det är mörkt ute och tittar på träd Ett av de där träden kånkar sedan husse hem och IN! Fyrbeningar får ju inte ens bära in en endaste liten pinne, men husse får ta in ett helt träd. Inte nog med det sedan pysslas det med det stickiga trädet och man får inte vara med och hjälpa till varken med snörena eller bollarna som hänger i. TRÅKIGT.

Sen kommer morfar och mormor och då blir man ju alldeles tossig av lycka. Det brukar vara mycket kel och långa promenader, kel blev det men inga 2 timmars utevistelser inte. Människorna springer fram och tillbaka, några är i köket och det luktar så jättegott men ionget får man smaka och är bara ivägen. De andra höll på med kartonger och prasslande papper och inte får man leka och slita sönder något av det. :(

Fast en av dagarna när all mat var framme, farfar och farmor också kommit och de sjöng om gubbar luvor och hjul och gick fram och tillbaka till maten så fick både O och jag ben med en massa papper runt om och då skulle vi plötsligt slita sönder det för att komma åt benen så det gick att gnaga på dem. Man blir så förvirrad, först inte sedan ok, men inte alla papperspaket, människorna skulle också ha. Men jag fick allt papper och alla kartonger. O bara gnagde på benen så jag fick hans paket också Jobbig dag.

Published in:R2 |on December 26th, 2007 |No Comments »

Vem är tröttast?
Vem är tröttast? Det är frågan och det vete 17. Vilken koncentration det kräver av både matte och hund att klickerträna. Den ena ska vara kreativ och åstadkomma beteende och den andre ska klicka i rätt ögonblick för att fånga rätt beteende. Kontentan av det här är att efter dagens äventyr så är det bara en kort promenad och sängen som gäller.

Efter två timmars återhämtning så vandrade vi tillbaka till Hundens för att träna lite. Vårt vandrarhemsrum räckte inte riktigt till, när man möblerat om lite så blev det faktiskt säkert en hel kvadratmeter fri yta. Inte mycket att träna snabb förflyttning till musmatta. Nu blev det bara ett av de planerade träningspassen Istället blev det film. Tre minuter för att få hunden att för första gången ta i och hålla en metallapport i munnen i mer än 1 sekund. Det är ett helt fantastiskt sätt att träna på - om man nu har en hund som har begripit idén och är åtminstone en liten smula operant och vågar tro på sig själv.

Jag kan ju inte låta bli att tro på det här - hunden får tänka själv, tilliten är orubbad och det handlar om hunden relativt fria val det är inte fråga om tvång eller respekt utan helt enkelt ett samarbete mellan två helt olika sorters djur.

Trägen är helt slut och vinner god sömn.

Published in:Okategoriserade |on December 15th, 2007 |No Comments »

Ibland klickar det
Väckaren i mobilen i dubbla upplagor i otakt hjälpte knappast för att komma upp i tid. R2 fattade ingenting. Det låter jättekonstigt och matte trevar lite tar tag i nåt, det slutar låta och sedan hinner man precis lägga sig till rätta och så låter det igen. När matte väl har fått tyst på olåten och kommit ur sängen så springer hon runt som en tok. Fram och tillbaka bärandes på olika saker varje gång. Fatta inget! Bäst att ligga framför dörren så man inte glöms bort. Rätt var det var så kom vi iaf iväg. Känd väg tänkte R2 och var på riktigt gott humör när vi kom fram till Hundens Österlen. Härligt att få springa lös på öppna fält och sedan komma in på det där roliga stället som man redan varit på. Där fanns det dessutom hundar som man träffat innan. Fast det fanns ju några läskiga nya hundar också, bla en brun ståtlig rodesiantik som blev sur och nafsade när man ville nosa lite.

R2 tycks tycka att det är ett toppenställe, det är himla lätt att få matte att klicka och sedan får man godis. Himla bra att matte får göra såna här saker. Det är många roliga lekar som går ut på att man som hund gör saker som får matte att klicka och då får man godis. Helt OK att vara där. Matte lär sig att klicka och ge godis ofta. Då behöver man inte någon hundmat. Tre dagar och en ½ dl mat. Däremot en massa annat att stoppa i magen.

Frekvens
Belöningskvalitet
Timing

Hundträning är inte så himla svårt om man får det att stämma.

Trägen tränar timing och vinner framgång.

Published in:R2 |on December 14th, 2007 |No Comments »

Liten men naggande snygg
Idag träffade vi gammelmormor, dvs uppfödaren som valde ut R2’s pappa. Hon tyckte R2 var snygg och trevlig och definitivt påtänkt till avel om han bara får en ögonlysning först. R2 själv kunde inte begripa varför han inte fick uppvakta sin höglöpande halvsyster - men hon hade en lämpligare kavaljer som följt med uppfödaren ner.

Himla trevlig hane - och snygg så klart och tiken är ju minst lika bra som R2 så de blivande valparna har ju alla förutsättningar för att bli bra och trevliga - alla kategorier. Det är inte utan att man blir sugen på en till, fast matten kan ju inte säga annat än att det är fullt upp som det är. Det är svårt att hinna med två så tre … det finns inte med i den här verkligheten.

Trägen inser sina begränsningar och vinner …

¼/p>

Published in:Okategoriserade |on December 11th, 2007 |No Comments »

Vi gjorde det igen!!!
Vi har tagit vårt andra förstapris. Igår var vi och tävlade igen.Denna gång bar det av till Höganäs. Attitydträningen har givit resultat, R2 hoppar glatt ur bilen och och såg ut som - Ja vad ska vi göra nu!? istället för - Vem ska äta upp mig? Jag var mer avslappnad så det är klart att det spelar stor roll . Svårt att veta vad som är hönan och vad som är ägget. Men det är klart att det känns bättre om det är medveten träning som ger resultaten. Han kröp inte ihop en enda gång, svansen åkte väl ner men vadå…

Här kommer skrytet: Tre tior och tre nior, inga nollor.
Inkallning, hopp och tandvisning 10 p (Jaja tandvisningen är väl det enda momentet vi aldrig har nollat utan alltid haft 10:or, men iaf.) Platsen 9 p, trots tveksamt läggande. (Varför i helskotta lägger han sig inte med en gång? Det är också ett nytt påhitt sedan vi började tävla.) Apport och helhet, 9 p.

Paradnumren läggande och ställande under gång som hittills varit antingen nior, tior eller noll blev 8,5 (varför sätta sig när man lagt sig snabbt?) resp 8 för det var sent.

Linförigheten måste vi få till, det är iof det vi ska övergå till nu i attitydträningsdelen men det kändes som om R2 var mer glad än koncentrerad. Han hoppade inte under språngmarsch , busskällde vid övergången till vanlig marsch , hängde inte riktigt med i svängarna och var långt ifrån mig, segt när han satte sig. Trodde själv på en femma för det var nog inte så dåligt som en nolla - han följde ju trots allt med även om det var några decimeter luft mellan oss.

Nu ska jag fortsätta att njuta av minnesbilden av en pumisnabb inkallning. Det där underbara flytet, den raka kroppen som knappt rör sig ur position i tvåmeterssprång. Begriper inte hur han kunde stanna och göra en perfekt ingång - han måste vänt i luften. TJUSIGT!!!! (matte fattar inget )

Published in:Matte |on December 9th, 2007 |No Comments »

Regnet det bara öser ner
Mörkt, grått och blött. Vi fick ju vår beskärda del i lördags. Första gången jag sett R2 frysa.

Ingen träning idag trots goda förutsatser. Matte är så trött och slö. Men imorgon har det utlovats bättre väder och imorgon - ja då sätter vi igång igen.

Trägen vinner form i soffan

Published in:Matte |on December 3rd, 2007 |No Comments »

Dagen efter
Sov länge, R2 också. Han har lyckats behålla sin vinst, ett grisöra. O har gjort försök att norpa det men lillvovven har lyckats komma ihåg och bevaka. Tydlig i sitt kroppspråk att han inte vill slåss om saken men ändå inte tänker ge upp det slabbiga örat. När örat var uppäten lyckades R2 få tag på ett av råhudsbenen och O har fått hålla tillgodo med två. Förutom de han grävt ner i husses säng.

Jag vet inte om det har någon betydelse att när O snodde örat igårkväll och morrade när jag gick förbi reagerade jag. :mad: En hund får inte morra på det viset eller nafsa efter någon människa. O har inte haft återfall i storhetsvansinnet på länge. Jag slängde iaf örat till R2 medan jag tryckte ner O. Men en hund ska ju inte kunna dra slutsatsen att “matte håller på mig och jag har rätt”. Däremot kan man ju lära dem att ett beteende är tillåtet/önskvärt medan att annat inte är det. O begrep inte att örat inte var tillåtet, han vill alltid ha det R2 har, men jag har ingen aning om ifall R2 begrep att örat var tillåtet för honom. Han betedde sig som om han visste men det kanske bara är ett sammanträffade händelse - mognadsfas.

Lyckades få ner några adventsljusstakar och stjärnor från vinden och tom. få upp dem i fönstren. De fyra smutigaste fönstren är numera de renaste, och de andra ser inte alls lika rena ut som förut. Lite nöjd känner jag mig.

Ingen träning idag, vi pausar och njuter av gårdagens framgång. Imorgon är det dags igen. Planen är att lägga extra mycket kraft på linförigheten. Jag begriper inte varför den blir så dålig när det går så bra på träningen. R2 gör kanonfina ingångar sedan i somras, men igår satte han sig snett och en bit bort nästan hela tiden. De senaste två veckorna har jag försökt att vara tydlig i mitt kroppsspråk och har tränat mycket på att räta upp mig i “tävlingsposition” som signal för “Nu börjar vi”. Det ska vi fortsätta med och försöka få det ännu tydligare.

Veckans träning

1 Matte ska vara tydligt i tävlingsposition. Belöna korrekt position vid sidan.

2 Fortsatt tydlig attitydträning. Matte backar, näsa - nos. Belöna korttekt attityd, dvs glada öron, glad svans och bra tempo. Steg två att gå sidledes och steg tre i sida vid sida - fotposition

3 Sammanfoga 1 och 2. Matte i tävlingsposition ska leda till bra attityd.

4 Starter från utgångsposition olika antal steg, höger och vänstersvängar, helt om, på stället och i gående olika tempo. Matte i tävlingsposition. Ökade krav. Endast belöning för exakta utföranden. (Vem klickar och belönar mig?)

Trägen tränar för bättre utförande

Published in:Matte |on December 2nd, 2007 |No Comments »

Vi klarade det
Första delmålet nått. Jag kan inte riktigt fatta det. Vi två nybörjare har ett drygt halvår efter vi sett vår allra första tävling klarat den magiska 160 poängsgränsen. R2 hade klarat det för länge sedan om han hade haft en förare som vetat hur det skulle se ut. Det är ju faktiskt två som ska kunna många saker på samma gång och vid samma tidpunkt. Men han är så signalkänslig att mattes stela och nervösa kroppsspråk gör att han blir alldeles konfys.

Idag var jag inte alls lika nervös, det fanns liksom inte tid för det. Det blev inte ens tid för en rastningsrunda bara ett snabbt benlyft. Bra för mig, men R2 tyckte inte om att vara på en plats där han aldrig varit förut och inte hunnit nosa in sig. Normala rutinen är ju att ha varit på stället någon gång innan och ha gått rastningsrundan så att allt är som vanligt, som före en träning.

Tre hundar av sju reste sig. Hunden mellan R2 och en av dem som promenerade runt låg tryggt kvar som tur var för oss. Jag såg R2 göra sig mindre och mindre för att inte synas, men han låg kvar. Jämfört med de som har hundar som reser sig så är ju vårt problem att lägga sig ingenting. Jag tar hellre dubbelkommando än har en hund som stör andra, dubbelkommando drabbar ju bara oss. Har man inte en hund som ligger kvar på träning med och utan störning borde man inte chansa och tävla. De som har hundar som funkar på träning men som misslyckas på tävling har jag förståelse för - så länge det inte händer varje gång.

Jag har inte varit på så många brukshundklubbar eller i klubbstugor men det är första gången jag möter skylten att hundar endast i undantagsfall får komma in.

Trots en släng av ynklighet och mycket dålig kontakt så glimtade kunnandet fram. 10:or på läggande, hopp och tandvisning. 9½ på ställande och inkallning (slarviga avslut). 8½ på platsen - man han la sig ner och satte sig inte förrän han fått signal. Och framför allt inga nollor�

Linförigheten måste vi träna på ännu mer, idag var han inte med alls - i början var han nästa lika ynklig som första gången vi tävlade - så att vi tog oss samman båda två ska jag komma ihåg länge.

Published in:Okategoriserade |on December 1st, 2007 |No Comments »