Januari 2008 från gamla bloggen

Archive for Januari, 2008
Vi gjorde det igen!!!!! Tredje gången :lol:
Nu har vi LP1

Vi klarade det trots att vi nollade ställandet under gång, R2 lade sig ner istället � Bara 10 poängs avdrag att spela på för att klara första prisets 160. När jag vände mig om och såg att han låg istället för att stå tänkte jag att det var koefficient 2 dvs minus 20 p och tyckte att det fanns en chans. Ställandet och läggandet känns ju så säkert, det har jag aldrig varit orolig för, det är ju moment som vi klickat in och de brukar vara klockrena - förutom då när R2 skulle testa lekställning istället för ligg - eller inte vänta på mitt kommando i ställandet. Med andra ord så säker man nu kan vara på ett moment.

Jag vågar inte titta på poängen eftersom jag inte vill veta och kanske sänka resten för att något gått dåligt. Samtidigt ger det ju lite spänning åt tillvaron. I det sista har jag tittar på hoppet och helheten - då är man ju klar och kan inte göra något mer.

Kan inte fatta det och blir nästan gladare och gladare

10:or på platsliggandet, tandvisningen, läggandet, hopp och helhet. 9,5 på inkallningen, snabb men snett sättande. 8,5 på linförigheten - så bra har vi aldrig haft OCH ÄNTLIGEN SLIPPER VI KOPPLET . 8 på apporten, tugg, det såg inte jag däremot nosade han på apportbocken före kommando. Ja, ja 0:a på läggandet. Allt som allt 160,5 !!! :p

Min älskade lilla gulliga voffsing. Glad och lite okoncentrerad när jag berömde honom för mycket efter inkallningen. Lite hopp och tendens till nafsande efter språngmarchen men så fint han kan

För första gången kände jag att det var himla roligt att tävla, när jag gick in i ridhuset så var det bara R2 och jag och känslan av att vi skulle göra något roligt. Pirr i magen, bara lite och mysigt, nervöst? näe.

Nu ska R2 få tunga koner i present så han inte kan apportera dem utan förhoppningsvis gå till rutan istället. Konstigt att det ska vara mer intressant att apportera plastkoner än apportbockar. Men vad vore livet utan utmaningar?

Trägna vann sitt LP1

Published in:Matte |on Januari 26th, 2008 |No Comments »

Konstigt!?
Mänskor är inte kloka

Man åker till konstiga ställen, väntar och väntar. Ser en massa främmande hundar. Går fram och tillbaka, in här och ut där. Främmande stora farliga hundar och annat överallt. Hela stället är konstigt. Luktar av stora frustande odjur, konstigt att gå på…

Hon inte kan bestämma sig heller. Först säger hon att jag ska sitta, tar av kopplet och sen ska jag plötsligt ligga. Fatta inget. Då får hon allt ta och säga det ordentligt och när jag väl lägger mig - så går hon iväg och lämnar mig ensam bland en massa stora farliga hundar och LER mot mig. När hon kommer tillbaka så tycker hon att jag ska sitta. BESTÄM DIG. Fast hon blir ju glad när jag gör som hon säger

Leker och fixar UTAN GODIS inne på det där konstiga stället som luktar jättemycket av såna där stora frustande saker. Känns mysko när man går och en mänska vi brukar träffa på den stora gräsplanen som kelar och ger godis står och säger massa saker. Inte får man gå och hälsa heller. Fast matte sa bara såna där vanliga saker som hon brukar, fast vi håller på längre än vanligt.

Sen går vi ut igen och träffade kompisarna. Plötsligt fick jag massa köttbullar av matte. Bara så där utan vidare. Vi gick en runda och in genom en annan dörr och väntade jättelänge, då somnade jag. Sen satte vi oss på ett ställe där det var kallt, matte klappade händerna fast jag inte gjorde något. Det var kallt och jag fick sitta i mattes knä. Sen gick vi tillbaka till det varma stället och jag kelade med hon som tittat på mina tänder. Hon lät som om hon sa snälla saker om mig så jag gullade extra mycket. Efter en stund pratade någon och alla klappade händerna - många gånger. Jag fick inget godis.

Matte har pussat på mig jättemycket :D, husse har klappat och J busade och klappade mig massor när jag kom hem. Fatta inget Trodde jag skulle få godis men det var något hårt matte höll fram. Mänskor Är jättetrött och har sovit nästan hela tiden. O har varit sur han är nog sotis för jag får massa gos och beröm hela tiden eller kanske för att jag luktar så gott av det där konstiga stället vi var på.

När man är ute så blir man liksom puttad på, när jag vänder mig om och kollar så är det ingen där och det låter en massa överallt. Nu vill matte gå ut, hon säger att O och jag behöver det. Vi som har det så gott i soffan. Hon är himla envis min matte, mänskor är bra konstiga.

Trägen fångad av en stormvind

Trägen vinner markkontakt när kläderna blir tillräckligt tunga och blöta

Published in:R2 |on Januari 26th, 2008 |No Comments »

Kan himlen vara blå ?
Jo den var det. Igår. På västra sandstranden lyste den blekt. Den glittrade i det brunblå vattnet. Då började det killa i hela r2’s kropp, Det brjade som små studs i tassarna, lite extra svängande med benen, öronon gick runt samtidigt som de gick upp och ner, svansen började förts i ytterstespetesen vift, till stora ålningar till helikoptersnurr, Sedan vred han lite på sig och drog, pumifort och gepardlågt. Lååånga mäktiga språng med oregelbundna ryck och vändningar. Sanden spsrutar mellan tassarna när han gör en slalomstoppsväng. VÄnder sina glada glittrande ögon mot mig - och så iväg. Till och med O höngde halvhjärtat med en stund innan det fanns intressant nosställen vid en grästuva. Om vi andra går en halvmil en sådan runda så underar jag hur långt snabbfot har tagit sig. Nu har han blivit så modig att han springer melan 25 och 35 meter ifrån mig in i träskskogen. Det bådar gott för eventuellt framsändade till rutan. Hade han inte kunna lämna mig mer än fem meter som det var i böörjan så hade ju rutan varit jobbig att ta ta i, men då är ju avståndsdelen kirrad och det fattas en grej mindre att lära in.

Detta är en dag att bära med sig i hjärtat. :D Jag hade behövt ta ett kort som bildbevis för medan regnet skvalar ner idag känns det ju det inte var sol igår. 25 solminuter på en måndad! Klarar man det eller är det bättre att gå i idé och bli av med onyttigt kropsfett på kuppen. Tänk vad bus de fyrbenta hade hunnit hitta på.

trägen vinner första platsen i sängen

Published in:Matte, Okategoriserade |on Januari 23rd, 2008 |No Comments »

Nosa och leta hit och dit
Ibland är det så himla konstigt, man vet ju inte vad man ska göra. Det verkar likadant men så är det inte det. Nu ska jag berätta om hur min matte beter sig.

En dag åkte vi iväg till ett ställe jag aldrig varit på förut. Matte gick iväg med några andra och jag fick sitta kvar alldeles ensam i bilen Efter hur länge som helst kom mänskorna tillbaka. Då gick dom iväg med en annan hund och jag fick sitta ännu mer ensam i bilen. Men sen fick jag följa med Vi skulle tydligen upp i skogen en alldeles främmande skog med en massa stenar och stockar, härligt. Fast jag fick inte springa lös Rätt var det är tvärstannar matte och den andra hundens mänska pratade en massa. Så sätter matte på mig en sele med ett långt snöre, fast det var bra så inte matte kom bort när vi gick av stigen och ut i skogen. Jag kände med en gång att matte gått där förut och stack iväg med nosen i backen för att se vart hon hade gått när jag inte var med. Hon är slarvig matte för hon hade tappat en pinne och blev jätteglad när jag hittade den. Då ville hon ge mig godis Jag var ju inte klar, men man får ju offra sig för gott kött. Ner med nosen i backen igen och det var ju tur att jag kunde veta var matte gått för där låg min boll. Mitt i den nya skogen. Konstigt. Matte bytte bollen mot köttbitar och så ville jag fortsätta och då säger hon att det är slut. Knäppt. Hon hadeju fortsatt gå det kände ju vem som helst.

Tyckte det här var lätt som en plätt om bara inte matte störde mig så när jag håller på. Vi har varit iväg och gjort så här fler gånger. Snart lär sig nog matte att inte störa mig och att inte gå omkring och tappa pinnar och mina leksaker när hon går själv.

Men sedan igår blev det jättekonstigt. Nu åkte vi till ett nytt ställe igen och där var en massa mänskor som vi träffar ibland på den där stora gräsmattan. Mänskorna gick iväg idag igen och lämnade oss hundar själva i bilarna. Jag fick vänta lääänge. De andra mänskorna hämtade sina hundar men inte min matte inte. Alla mänskorna stog och väntade på oss. Jag fick leka en stund med mattes gamla handske innan C tog den ifrån mig och gick ut i skogen med den. Där ruskade hon på den, jag ville så klart springa ut och fortsätta leka med den. Så släppte hon den bara på marken och kom tillbaka. Matte tog av mig kopplet, jag sprang iväg för att hämta handsken men den var inte där jag trodde. Aha tänkte jag, jag nosar efter den och så hittade jag mattes spår å andra spår och glömde nästan bort vanten. Fick massa beröm och godis när jag sprang över den och plötsligt kom ihåg att C tappat handsken.

Nästa gång hade jag kommit på att det var den tappade grejen jag skulle leta efter, fast det är alltid längre bort än man tror. Tredje gången trodde mänskorna att jag skulle komma ihåg var de tappade vanten om jag inte såg när C kom tillbaka. Då glömde jag vanten helt och letade mattelukt istället, hon hade snirklat runt hur som helst men inte tappat några pinnar.� Fatta inget. Kan inte mänskor bestämma sig, antingen nosen i backen eller inte det kan ju inte vara olika från gång till gång. Eller?

Trägen finner både pinnar och vantar

Published in:R2 |on Januari 20th, 2008 |No Comments »

Tiden går
Matte har mujsik som spelar mååångaa gånger varje morgon. Sen rusar hon runt som en tok. Jag sitter vid dörren och deppar och hoppas att jag får följa med. NÄr hon sätter på sig fel jacka berättar jag det, högt, och ändå sätter hon på sig tunna skor.
För det mesta hinner jag smita ut när hon öppnar dörren och då får jag och O åka bilen till farfar och farmor. Då jobbar vi hela dagen med att passa pensionärer, det är jobbigt kan jag lova. Man får passa dom hela tiden, när vi går ut så gäller det att vara med så inte farfar och O kommer bort när farmor sitter fast i mitt koppel. Jag stannar och väntar. O väntar på mig så det gäller att hålla ihop flocken. Sedan gäller det ju att känna att de sitter fast ordentligt i andra ändan av kopplet. .

Matte kommer och hämtar oss och sedan ligger vi och sover, för vi är så trötta alla tre. När husse och J kommer hem så har vi oftast hunnit vara ute, men det är bättre när matte är hemma hela dagarna. Hon hinner inte kela tillräckligt mycket med mig.

Nu är hela övervåningen full med J’s kompisar hur de nu kan tycka det är roligt att sitta och glo och trycka på knappar. Då skäller O jättemycket och jag hinner hoppa i soffan och ta benet Fast det är ju det benet som jag hade gömt i mattes säng. Undrar varför alltid det är mina ben jag snor tillbaka

Published in:R2 |on Januari 18th, 2008 |No Comments »

Snabbare sagt än klippt
R2 har tyckt synd om sig själv. Det är ynkligt att behöva stå på trimbordet - då tycker man synd om sig . Så synd att man bara måste försöka tala om det på det enda sättet de där konstiga människorna förstår, långa gnällmorrningar och tydligt kroppsspråk :o Å ändå förstår dom inget :roll: eller de kanske inte låtsas om, hemska tanke … så fort rumpan kom ner på bordet skulle jag stå upp i igen. Begriper inte varför man måste stå upp när den hemska blanka klippgrejen kommer till nos och öron.

Tänk att en bra början kan bli så dålig. Matte kom upp nästan med en gång idag - ovanligt. När hon ätit sin mat satte hon på sig GÅ UT KLÄDERNA , sedan sprang hon runt och packade dom roliga sakerna i väskan och bara jag fick följa med :D Det blåste kallt i baken när vi gick till väntstället - och vi gick till andra sidan. Matte sa att vi väntade på halvsyrran så då var jag ju tvungen att ropa på henne. Bästkompisen hämtar oss på andra sidan så först visste jag inte riktigt. Halvsyrran luktar såååå goooott så man dregglar. Matte säger att hon har valpar i magen, vad det än är så luktar det gott. Bilen var liten så när jag försökte hoppa in på golvet så hjälpte det inte att dra in magen - jag fick inte rum å då skrattar matte taskigt i bästisen bil får jag inte vara i sätet ju! Hur ska man veta att man får olika saker i olika gånger. I alla fall så åkte vi till min mamma - då är vi tre som sjunger högt av glädje för alla. :o Matte säger att trumhinnorna håller på att spricka - fatta inget. Halvsyrrans matte säger att det känns som hjärnan delas i två delar - fatta inget. Mormor skriker HÅLL TYST! så det gjorde vi allihop i massa jättelånga sekunder sedan så måste ju bara dom där grannarna som mänskorna pratar om få höra oss igen. Dom fattar inte att vi blir så glada att vi måste tala om hur roligt det är för annars så spricker vi ju. :roll: Människor …

Rätt som det var när vi myst ihop oss alla fyra så går mänskorna ner � till trimrummet :cry: Först trodde jag att jag klarat mig för halvsyrran hamnade på bordet - då la jag mig långt borta vid dörren så dom skulle se mig. Jag hann till och med somna till lite. Halvsyrran råkade ut för samma burrgrej som O, när hon kom springande sedan så hade hon lika lite hår också. Innan jag hann med så hade matte hivat upp mig på bordet

Förstår inte varför de ska hålla på så - nu när jag äntligen fått en massa päls så jag ser stor ut och inte behöver vara så rädd när vi träffar andra. Så säger dom att jag inte behöver ha kortare päls eftersom jag är så maffig och maskulin i mig själv . Så tar dom bort stora drivor av päls, jag försvinner ju å så säger dom att jag e’ fin, jag e’ ju alldeles naken ju :oops: Jag som odlat skägg för att se ut som store O och så tar dom bara bort allt. Om inte maskuliniteten sitter i ansikte och dom klipper magen så att snoppen inte ska synas när jag drar upp magen hur syns den då Mänskor!?

Sen åkte vi hem och O och jag var ute och busade i träsket som snart är alldeles torrt. Matte och lillhusse ville inte gå på strandöknen för det blåste så kallt och dom är inte alldeles nakenklippta. Orättvist. Jag hade roligt i alla fall, O ville till och med busa lite med mig. Men han kommer aldrig i kapp, undrar om det är därför han bara tar några steg efter mig och sedan går till ett ställe där jag kommer springande sedan. Men det gör jag ju bara för att göra honom glad ju. Han orkar inte springa utanför stigen tror jag han vill ha slät mark och inte slaloma sig fram över och mellan stockar och stenar. Han missar ju allt det roliga

Husse har hämtat in massor med stora pinnar hela kvällen, han får det för matte det får inte jag. Sedan så slänger han in dom bakom en glasdörr och så äts dom upp av det varma gula. Det varma gula är hungrigt och det blir jättevarmt. Fast nu när jag nästan är naken så stannande jag i samma rum. Lite varmt och skönt blev det, nu är det dags att krypa in under soffan

Published in:R2 |on Januari 4th, 2008 |No Comments »

Nytt år och slappdagar
Konstigt att det blir mindre tid till att skriva när man är ledig men det känns som om dagarna går fortare. Inte för jag har någon aning om vad tiden har använts till.

Nytt år innebär nya mål - fjolårets att tävla ettan klarade vi av. :lol: Provade på agility gjorde vi också .

Nu har vi våren på oss att klara av det sista förstapriset i lydnadsklass 1 och att börja tävla i klass 2. MH ska vi också klara av under våren så vi kan prova appellklass före årets slut. Två eller tre utomhusutställningar under sommaren ska vi också försöka hinna med. I den prioritetsordningen.

Snart är det dags för anmälning till vårens kurser. Är i valet och kvalet mellan att fortsätta lydnaden eller att börja börja med apellen. Lydnanden återkommer ju hela tiden så det lutar väl mot den, en kombinerad kurs hade varit perfekt.

Fritt följ i korta pass med vändningar har gått bra - så länge vi inte varit i ridhuset. Ute på promenaderna är en helt annan sak.

Minnesförlust när det gäller att stanna kvar är det senaste. Men om det är någon så vore det för lätt att träna.

Trägen övervinner minnesförluster

Published in:Okategoriserade |on Januari 3rd, 2008 |No Comments »

Mer prat än träning
Har tur som kan “låna” ett ridhus för hundträning. Det är himla skönt att kunna träna utan att frysa i kall vind eller bli äckelblöt av vinterregn. De flesta av oss har ägnat oss mer åt sociala förlustelser och mat än åt seriös träning. Det hade inte riktigt gått över så vi pratade bort en del av tiden istället för att ta oss samman och tänka ut vad vi skulle tränat. Men det är mysigt att bara träffas speciellt när man slipper frysa.

Jag hade som tur var lite överambitiöst skrivit ner punkter med vad R2 och jag skulle lägga tid på, så det var bara att hiva upp lappen och läsa. Det ska jag nog lägga mig till med som en liten god vana. Det är hemskt mycket lättare att tänka igenom vad som inte riktigt fungerat medan man är hemma i lugn och ro och så behöver man inte tänka och strukturera sig när det finns annat som distraherar.

Träningskort blir bara för mycket, det går an när vi är hemma på ren nyinlärningsnivå men att hålla reda på det när det finns andra människor runt en kan jag inte.

Så dagen blev inte mer än morgonpromenad, laga mat, middagspromenad, kaffe med träningsplanering, packa väskan med godis och annat nödvändigt, köra iväg och träna och köra hem, duscha och tjata på pojkarna att det var dags att gå hem. För killarnas del var det nog sova, frukost, spela WOW, bli tjatade på och gå hem. Fast hellre har jag hela gänget här en inne på stan.

Inte konstigt att lediga dagar går fort.

Published in:Matte |on Januari 2nd, 2008 |No Comments »