Genomblöt, blötare och blöt

Var tvungen att skälla på lillbror när han kom hem. Han luktade jättespännande och inte alls så blött som jag luktar. Jag hade ju inte ens hunnit torka mellan gångerna dom tyckte jag behövde få lite luft.

Imorse öste hällregnet ner närhusse var ute med oss. Kunde lika gärna stått i blöthörnan, fast nu slapp ja löddret  alltid nåt! Matte gnuggade mig så gott när jag kom in, speciellt öronen och ryggen blir så kalla när man är ute i blötan. Matte gnällde att hennes hår inte var torrt när dom kom fram efter en timme i bilen - gnälla hon gick ju bara ut till bilen -  inte gå långt i regnet för att hitta bästa ställena och markera.

På kvällen när mörkret började komma fick vi en springa-lös-i-skogen-runda. Jätte härligt, fast jag blev alldeles blöt om magen innan vi vände hemåt. Då blev jag lite trött och tjurig och brydde mig inte längre om att gå runt dom nedrans vattenpölarna utan bara gick rakt igenom.  Spelade ju ingen roll jag var redan alldeles jättevåt på magen. Då är det synd om schnauzern med korta ben. Det förstår nästan ingen hur synd det är om oss då.

Alla fåglarna sjöng och lät i skogen, nåt konstigt vitt som svävade mellan träden, och inget koppel. Det är ett härligt hundliv det, även om man fick lite vatten på magen

Husse har värmt upp min plats i soffan så nu är det dags för mig att knö bort honom, bara lite  alla vet ju vems soffa det är.

Småländska stenar

Matte gick upp före husse  Då hade mobifonen sjungit flera gånger. När husse varit ute med O och mig i regnet var vi genomblöta så det blev pölar på golvet. Matte torkade oss, tog sin väska och sa att jag fick följa med. Vi åkte mot stället med gräsplanen. Och fortsatte förbi.  När vi stannade var favoritschäfern där med sin bil. Sen kom lilla vovven med sin bil. Jag fick åka bak med favvoschäfern. Hon pratar så mycket så det är svårt att sova. Man ska ju sova i bilen för det brukar hända skojiga saker när man är framme och då måste man orka.

Vi hamnade tydligen i småland sa matte och stenar fanns det, men jag fick inte hoppa på dom. Många stenar i rad, jag hade kunnat hoppa en hel runda på dom.  Istället gick vi och tittade på hundar som jobbade. Stora schäfern var jätteduktig, han fick pris och pokal. Överst på lådan fick ha stå. och alla klappade händerna. Han måste ha jobbat bra coh gjort precis som hans husse sa. Fast det är ju matten som går på kursen med matte.

Kan nån förstå varför alla hundar jag kände fick jobba men inte jag  fast jag pratade med matte om det inte var vår tur snart. Jag ville jobba, men fick inte gå in på planen som de andra hundarna. Orättvist. Jag kan ju alla sakerna, nja även om nu matte inte tyckte det gick bra sist. Då hade jag ludd i örat och ingen lust. Nu fick jag också godis när Lilla söta varit inne och matte sa bra och duktig. Mänskorna applåderade och sa att hon var söt och näpen.  Några sa att hon var en papillon men de är hon ju inte. Hon har ju söta hängande öron.

Favvoschäfern fick också jobba. Matte sa ligg still så jag såg itne riktigt hur det gick. Några gånger klappade mänskorna händer, duktig flicka. Hon försökte ta godiset genom påsen  får man ju inte ju. Då fick hon vänta.

Vi kollade runt lite, massa andra var där. Hittade en långhårig kompis som också ska till Mölndal sa matte. Då kanske vi får leka. Så träffade vi kompishundar som man ibland möter på promenaden hemma, ibland på jobbstället eller i skogen och nu här. Konstigt. Jag nosade på gamla damen utan att hon visade sina stora tänder och lillkillen hälsade lite vuxet på mig  Jag skällde inte alls. Det skulle husse ha sett och hört, han säger att jag alltid skäller när jag möter dom.   Ha, där fick han.

Så åkte vi hem, nu sov vi bak i bilen, menschäfertjej, lilla söta och hennes matte och jag. Nu är jag rätt trött, men har inte fått nån springa runt runda idag. Matte lagar mat snart kväll och promenad - då får jag nog springa