Jobbmatte och mattejobb

Nu har matten börjat på sitt egna jobb där vi hundar inte får vara med. Trist. Fast nu när hon rör sig lite är hon ju roligare. På det sättet är allt nog rätt bra.

Är lite misstänksam. Matte har liksom varit och handlat nya saker. Några hänger i hallen och andra är i köket. Jag ser tydligt att det inte är till mig och Oet. Misstänksam blir man då. Vems är det?

Matte säger att det är fredag idag. Fredagar är bra dagar. Då lagar husse extra god mat och hjälper man till får man smaka. Det är bra.

Jobbat har jag gjort denna veckan. Vi var i syrrans stora hus. Bästisen matte kom och hämtade oss, men bästisen var hemma i värmen, bara hennes stora lillasyster var med. Hon luktade SÅÅ gott. Hon har blivit stora damen nu.

Gissa vem som var där i det stora huset?. Jo MIN favvofröken! Hon som hela tiden talar om för matte att man ska vara glad när man jobbar. Mattarna skrattade så de fick ont i magen och vi hundar jobbade SÅÅÅÅÅÅ bra. Vi var SÅÅÅÅÅ duktiga. Det var mattarna också - för det mesta fick vi bra och godis när vi skulle. Det är så himla skoj att jobba när ingen skäller och är arg. Fast det kom faktiskt in en STOOOR hund när vi var klara, han kunde många svärord - fast hans matte sa att han var snäll. Alla hade tur så det ordnade upp sig utan bråk.

Inte vill man väl ha konflikter när man ska jobba och koncentrera sig?! Inte ens från nån som inte är med i ens eget arbetslag.

Igår var det dags för vanliga jobbarstället igen. Snöigt var det på planen. När matte väl hade fikat klart så var det flera andra ute på planen, Vi busade och jag fick springa fort och stanna och så busade vi lite till. Jag får svårt att koncentrera mig när det kommer skälliga mänskor in på planen. Alla borde lära sig att man  inte ska skälla när man har skoj. Både mänskor och hundar. Matte sa sen att VECKANS HÖJDARE var att kampa och busa med bollen-i-snöret trots att en stor råttis hade blivit bunden en bit från oss och stog där och skällde och svor MEN jag busade min matte iaf. Sen sa matte nåt om att vi inte alls hade kunnat göra det hon tänkt. Men att hon hon var jätteglad att vi kunde busa och leka fast det var sånt gapande. Vi åkte hem.

Matte tycker inte att det är någon idé att riskera att vår vara glad attityd ska bli förstörd. VI har faktiskt lagt ner många veckor och månader på att skapa en positiv attityd. Inte vill vi att all den träningen ska vara bortkastad. Matte vill kunna gå vidare - inte backa tillbaka två år. Synd säger matte för störningen av andra hundar behöver vi - men gap och skäll ... under kontrollerade former, ja, men inte på den nivån då man känner att man blir tvungen att åka hem eller att åka någon annanstans och träna.

Träningsglädje = det är roligt att träna.

Att skälla är inte roligt. Att bli skälld på är inte roligt. Och inte blir man glad då heller. Tycker man inte om att träna så ska man låta bli och om man skäller så mycket - kan man verkligen tycka att det är roligt då? Näe glad ska man bli och vara. Det är så himla mycket roligare då.