Soffan är snart min

Ha - igår morse tog jag sats som vanligt, fick till världens avstamp och slängde mig mot matte i soffan. OCH så var jag uppe! Uppe i soffan! Själv, utan mattes fot. Utan mattes hand. Morgonpigga starka ben var allt som behövdes.

Försökte sedan göra om det men det gick inte. Men jag ger mig inte. Nu har jag ju gjort det en gång så då är det bara en tidsfråga innan jag får kläm på det.

Fick åka länge i bilen. Mysigt att vara i samma bur som pumibrorsan. Man sover så gott då. Matte hade visst glömt nåt. Då skulle hon inte få lov att köra med bilen. Så vi åkte jättelänge. Sen var jag i mattes famn och tittade på medan dom klämde och kände och bankade och hissade upp bilen och hade sig. Bilen mådde bra på alla sätt och vis.  Matte blev så glad och vi tog en liten promenad. "Nu har du varit i Skåne" sa matte.

När man har varit så länge i bilen så är pumibenen fulla av bus. Brorsans också. Oet fick vara inne medan vi rusade runt på gångarna i trädgården. Matte hade rätt. Gångarna är perfekta så nu går det att ha pumibus hemma hos oss. Min stora  storebror R2 lekte med mig!  Äntligen. Och han fortsatte när vi kom in. Värsta brottningsmatchen hade vi. Han är verkligen bäst! Han är min idol! Han har förstått att "om man är stor så måste man vara snäll"

Rufz